Min kära syster..

Samtidigt som jag lättar på mitt hjärta och känner mig fri så rinner tårarna nedför mina kinder varje gång jag skriver.
Tårarna som rinner för dig min kära syster! Du är värt varenda droppe!

Det är en vacker vårdag under 70-talet. Familjen hade packat klart allt och det var dags att göra ett första besök hos min nygifta syster och hennes man.
Det var som planerat en överrasknings besök för det kurdiska nyåret Newroz.
Mamma, pappa och mina fyra syskon åkte iväg för denna resa som man verkligen såg emot.
Familjen var klara och drog äntligen iväg mot min stora syster och deras kurdiska by.

Väl när min familj är framme ser dem att något inte står rätt till.
Varenda familj i hela byn hade tvingats av turkiska militären till centrala delen av byn. Samtidigt som de var omringade av turkiska militären gick soldaterna in i varje hus och tömde allt. Allt samlades och kastades mitt framför folket.
En del kurdiska män började säga emot militären och ville att de skulle dra iväg, men det var inte vad militären hade planerat, utan deras plan var att tömma byn.
Min mor berättade att de drog fram en kurdisk man bland folket och klädde av honom och sköt honom rakt i huvudet som varning om man sade emot soldaterna.
Turkiska militären fortsatte att tömma vartenda hus i den lilla byn och tände på allt.
Militären uppmanade alla familjer att lämna sina hem och dra iväg till städerna.
Men man vägrade, då valde turkiska militären att tända eld på vartenda hus, boskap och allt annat som tillhörde familjerna.

Min mor berättade att de först satt i bilen av rädsla, men fick sedan kliva ur bilen.
Även de tillsagdes att återvända tillbaka till där de kom ifrån eller flytta in till storstäderna.
Hon berättar att de inte kunde göra något än att bara titta på.

När de väl tände eld på husen blev det kurdiska folket i byn rasande, vissa försökte släcka elden samtidigt som andra bara stod där och brast i gråt.
Några av männen trotsade turkiska militärens hot och försökte attackera dem, bland dem fanns min systers man. Det var inte många steg han tog innan han och flera andra män blev nedskjutna.
Min kära syster sprang fram till sin man och då sågs hon som ett misstänkt hot av turkiska militären och även hon blev nedskjuten.
Vid denna stund fall min mor ner på knäna och tårarna rann ner för kinderna.
Hon skrek och grät av ilska, hon kunde inte kontrollera sig längre. Min bror och far höll henne och lugnade ner henne.
Just i denna stund hotade militären även min familj och bad dem att åka iväg.
De tvingades in i bilen och åkte iväg, annars kunde de hamna i samma öde som sin dotter och hennes man.
Vem kunde ana att denna lyckliga dag skulle sluta i katastrof?
Min syster berättar att mamma var chockad och kunde inte prata i flera dagar.
Dagen efter hade min far åkt iväg tillbaka till byn och kroppen låg där precis på samma ställe hon blev nedskjuten på. Många ur byn hade flytt iväg och vissa hade tagit med sig de döda kropparna som tillhörde familjerna.
Min systers kropp och hennes mans kropp hade hämtats hem av min fader och de fick en fin begravning.

Efter denna tömning av byn blev även vår by påverkad, många flydde iväg av rädsla samtidigt som vissa beväpnade sig ifall turkiska militären skulle komma, men det gjorde dem aldrig tack och lov.
Min älskade syster, du var systern jag aldrig fick träffa, du var familjens stolthet, men nu finns du inte längre. Jag har hört mycket gott om dig syster, vila i frid mitt hjärta!